Familjen Erlingssons utträdesbrev ur Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga; Sverige

http://xmo.lege.net/xit/erlingsson/sverige/


<Våra fullständiga namn, födelsedatum, adress och epost>

Datum: 15 mars 2004

Biskop Förnamn Efternamn
Gatuadress
Postnummer Postort
Sverige

Stavspresident Förnamn Efternamn
Gatuadress
Postnummer Postort
Sverige


Ang: Uppsägning av medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Kära vänner, för ni är våra vänner. Vi känner oss av omständigheter som vi berör längre ned i detta brev moraliskt och etiskt förpliktigade att fatta detta oerhört svåra och smärtsamma beslut. Det är inte med glädje vi skriver detta brev och tar detta beslut, men vi är helt övertygade om att det är det enda rättfärdiga beslut vi kan ta.

Detta brev utgör våra formella utträden från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dessa utträden gäller omedelbart. Vi upphäver härmed våra medgivanden till att behandlas som medlemmar av kyrkan och vi upphäver våra medgivanden till att vara föremål för kyrkans regler, förfaringssätt och disciplinära åtgärder. Då vi inte längre är medlemmar av kyrkan är vi heller inte underkastade eller föremål för uteslutning eller några liknande förfaranden i kyrkans domstolar. Därför begär vi att ni tillsänder oss officiell skriftlig underrättelse att ingen av oss har uteslutits eller berövats likställigheten i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men att vi inte längre är medlemmar av sagda kyrka av vår egen fria vilja och val, och att det enda skälet för att våra namn borttagits från medlemsuppteckningarna är vår egen begäran.

Vi har gett denna sak avsevärd eftertanke. Vi förstår vad ni anser om allvaret i och konsekvenserna av vår handling. Vi känner till att kyrkans handbok säger att vårt utträde "annullerar dopets och konfirmationens effekter, tar tillbaka prästadömet hos en manlig medlem och återtar tempelvälsignelser". Vi förstår också att någon av oss kan bli "återmottagen till kyrkan genom dop endast efter en grundlig intervju". (Citat i egen översättning från 1999 Church Handbook of Instructions.)

Våra uppsägningar skall behandlas omedelbart, utan några betänketider. Försök att avråda oss är meningslösa. Vi kommer inte att ändra uppfattning.

Vi begär en enkel administrativ åtgärd i enlighet med vår lagliga rätt att utöva frihet från religion såsom definierat i Svensk lag 1998:1593 "om trossamfund" utfärdad den 26 november 1998, paragraf 3 , som anger att "Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund. Ett avtal eller löfte som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt." Detta är exakt samma rättigheter som ges till Amerikaner genom den konstitutionella rätten att praktisera frihet från religion. Vi har exakt samma lagskydd, i detta avseende. Vi förväntar oss därför att detta ärende hanteras omedelbart och med full konfidentialitet. Om våra vänner, familj eller grannar får kunskap om vårt utträde genom någon annan än oss själva så kommer vi att betrakta detta som ett intrång i vårt privatliv och vi kommer att överväga juridiska åtgärder mot kyrkan. Likadant om kyrkan inspirerar till eller påbörjar rykten om något slags disciplinära åtgärder mot någon som helst av oss. Kom ihåg att vi inte längre är medlemmar.

BAKGRUND

Först vill vi säga att det smärtar oss att behöva uttrycka oss så hårt och juridiskt till våra vänner som vi gör ovan, men vi ser det som en nödvändig försiktighetsåtgärd i ljuset av många andra före detta medlemmars erfarenheter av kyrkans disciplinära åtgärder. Det är alltså från vår sida en ren försiktighetsåtgärd, och vi har ännu inte på något sätt själva upplevt något negativt i vår egen relation med er eller med kyrkan, och självfallet tror vi egentligen inte heller att vi skulle behöva vänta oss sådant från våra vänner, men vi vågar bara inte chansa. Andra medlemmar har haft de bästa vänskapliga förhållanden med såväl sin stavspresident som biskop och ibland även med någon eller några generalauktoriteter, och ändå råkat illa ut. Vi tar alltså inga chanser.

Vänner, för ni är verkligen våra vänner. Vi älskar alla syskon i kyrkan. Vi är alla Vår Himmelske Faders barn. Och vi älskar er alla. I vår egen församling har vi endast de bästa relationer till alla medlemmar, och vi vill särskilt understryka vilken underbar församling det är. Vi har alltid haft en särskild kärlek och känt en särskild värme till just Hägerstens Församling. Det finns en särskilt underbar familjär kärlek där, som inte kan förnekas.

Denna stora kärlek vi känner och får gör detta beslut än smärtsammare, men alldeles nödvändigt. Ingen av oss har genom synd gjort oss ovärdiga templet. Den enda "synd" vi har begått är att vi har börjat tänka självständigt. Det var Leif som först började tänka, men för ett antal veckor sedan upptäckte också Ylva de omständigheter som Leif uppdagat. Senare har hela familjen diskuterat dessa.

Det självständiga tänkandet började för Leif med insikten att kyrkans ledare har gjort det till en dygd för oss att inget veta, inget höra och inget förstå av ondskans politiska processer i världen. Kyrkans andlige ledare hade i april 2003 talat i förklenande ordalag om dem som protesterar mot krig och mot de politiska ledarna, samtidigt som hans hemland brutit mot allt vad internationell lag heter och dessutom avskaffat grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter i strid med internationell lag. Och den 21 april 2003 varnade vår stavspresident oss alla i vår stav i mycket starka ordalag för att kritisera kyrkans ledare, och sa att de aldrig kommer att leda oss fel. Vår stavspresident sade även att vi inte ska lägga så mycket tid på världen utan oroa oss mer för vår egen omvändelse.

Senare jämförde Leifs missionär, som vi alltid hållit kontakten med, Leifs varningar med Anti-mormonlitteratur och Leif med Satan själv som förleder Eva med kunskap. Bakgrunden var att Leif bl.a. hade pekat på en Human Rights Watch rapport om de svåra människorättsbrott framför allt vissa amerikanska förband regelmässigt utför, då den tidigare missionären har mycket kontaktar i den amerikanska militären. Leif hade påpekat att ingen Amerikan har skyldighet att lyda olagliga order. Att som amerikansk soldat har man t.o.m. amerikansk lag som skydd om man vägrar att lyda en order om att t.ex. döda en oskyldig familj. Även många andra medlemmar reagerade oerhört kraftigt och sade i princip upp bekantskapen, när Leif varnade för oerhörda människorättsbrott utförda av den regim de själva uppfattade som det godas försvarare på jorden. Det ska erkännas att Leif kände en oerhörd frustration över att ingen förstod vad som egentligen hände och händer. Och uttryckte denna frustration. Men aldrig liknade han någon medlem vid Djävulen eller något som någon medlem skrev vid anti-Mormon litteratur.

I slutet av förra året, 2003, bestämmer sig Leif för att han måste gå till botten med varifrån ett sådant oerhört känsloladdat motstånd mot sanningsägande även bland många Svenska Sista Dagars Heliga kommer från. En mycket gammal uppgift letar sig upp till hans medvetande, något han läst i en fotnot 14 år tidigare. Något om en konflikt mellan kyrkans andliga ledare och dess historiker.

På det politiska planet har Leif lärt sig att se rakt igenom propaganda. Han blir äcklad varje gång han ser den. Han ser vad den gör med människors sinnen. Den stänger av intelligens, den gör att människor inte ser det onda. Tänk på Hitler-Tyskland. Och nu upptäcker han att kyrkan själv tillämpar en ännu hårdare propaganda. 1985 förklarade Dallin H. Oaks på ett kyrkans utbildningsseminarium att balans är att ge båda sidornas versioner och att detta varken är kyrkans eller anti-Mormon litteraturens uppgift. Ingendera har något ansvar att presentera båda sidorna av saken, sa han. Boyd K. Packer hade redan 1981 på kyrkans utbildningsseminarium sagt att kyrkan inte är neutral, att kyrkan är ensidig. Och redan 1976 förklarade han privat för en historiker på kyrkans universitet att han har svårt för historiker eftersom sanningen är så viktig för dem. Han sa att sanningen inte är upplyftande utan att den förstör. Och att historiker bara borde berätta den delen av sanningen som är inspirerande och upplyftande.

Eftersom kyrkans propaganda vill hindra oss från att upptäcka hela sanningen kände Leif att han själv måste göra en förnyad undersökning av kyrkans grundläggande historia. Och med insikt om att kyrkan manipulerar och döljer obehaglig information måste med nödvändighet en sådan undersökning företas med källor även helt utanför kyrkans och dess apologeters kontroll. Leif har i många år varit medlem av FARMS; Foundation for Ancient Research and Mormon Studies som nu finns på BYU. Genom dess skrifter har Leif redan en grundlig kunskap om hur kyrkan och dess apologeter försvarar kyrkans ståndpunkter. Men eftersom han inte läst kyrkans kritikers synpunkter sedan 1992 så har han egentligen väldigt liten förståelse för varför somliga ståndpunkter överhuvudtaget måste försvaras. Denna förståelse infinner sig snart i överflöd. Tillsammans med insikten att FARMS och andras försvar är för tunt. Håller inte.

Leif upptäcker också att kyrkan kan vara väldigt okänslig. Kanske särskilt gäller detta Apostlar. Lavina Fielding Anderson, som själv blev utesluten för att hon skrev om dessa andliga övergrepp från kyrkans sida, driver Mormon Alliance, vars syfte är att identifiera och dokumentera andliga övergrepp i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, för att stödja helande och avslut för dem som utsatts, samt att bygga ett mer känsligt ledarskap i kyrkan och att stärka medlemmar i kyrkan i att delta med större äkthet i Mormonism samt att skapa en mer hälsosam religiös gemenskap. På nätet har Leif tagit del av ett stort antal Case Reports om andliga övergrepp inom kyrkan, som ofta, väldigt ofta, involverat Apostlar. Det är tydligen också ganska vanligt att sexuella övergrepp i kyrkan döljs och skyls över, och att man skyller på offren. [ http://mormonalliance.org/SiteMap.htm ] Det finns till och med uttalanden i generalkonferens om att offren också kan ha del i skulden. Och att det är bäst att bara glömma och gå vidare. Det har till och med förekommit att sexuella övergrepp i en generalauktoritets familj har dolts och skylts över.

1992 skrev Leif ett varmt försvar för sitt andliga vittnesbörd oavsett världsliga bevis i sin dagbok.

2004 kände Leif till sist att han inte längre måste försvara tron mot sanningen, utan han kände istället som J. Reuben Clark, medlem av första presidentskapet, som en gång sa att ``Om vi har sanningen så kan den inte skadas av undersökning. Om vi inte har sanningen, så borde den skadas.''

Leif släppte till sist sitt dogmatiskt krampaktiga grepp om att tolka allting efter en given mall. Och han började ett mycket omfattande studium, som resulterat i tusentals utskrivna sidor text i ett halvt dussin tjocka pärmar och ett flertal viktiga böcker beställda och lästa. Böcker som inte censurerats av kyrkan. Böcker av professionella historiker. Böcker med källor som inte godkänts av kyrkan. Genom Äldsterna Ezra Taft Benson och Boyd K. Packer stängde nämligen kyrkan sina arkiv för öppen forskning från juni 1986, och efter det blev det nödvändigt att ge kyrkan rätt att fritt censurera i det man tänkt publicera, för att få fortsatt tillgång till arkiven. Lyckligtvis hade ett litet antal historiker hunnit göra omfattande forskning i arkiven före detta datum, och har kunnat publicera ocensurerade verkliga historieböcker, trots kyrkans censur. Dessutom finns det historiska källor helt utanför kyrkans kontroll. Och har man väl släppt tanken på att allt måste vara godkänt av kyrkan för att man ska våga ta del av det, så är det ju fritt fram att ta del av kunskapens frukt på gott och ont.

I alla dessa intensiva studier kom Ylva underfund med vad det var Leif studerade. Hon hade inte reagerat tidigare för Leifs politiska intresse hade på liknande sätt genererat stora mängder papper, etc.

Leif gjorde därför en muntlig genomgång av vad han hittills kommit fram till. Tillsammans fortsatte Leif och Ylva de intensiva studierna. Efter ytterligare några veckor av dessa studier stod det fullständigt klart för oss att kyrkan inte är vad den utger sig för att vara. Att kyrkan dels inte bara står för det som är gott. Och dels att kyrkans tidiga ledare varit allt annat än moraliskt oantastliga, med "spiritual wifes" som var gifta med andra män, med äktenskap med minderåriga barn, o.s.v., o.s.v.. Och det var inte fråga om platonisk kärlek. Man kan ta reda på en del av detaljerna på FamilySearch, om man öppnar sina skygglappar. Inte allt finns där, vissa äktenskap hölls hemliga. Men det finns oberoende historiker som skrivit ocensurerat om detta ämne. Lögn och bedrägeri sattes dessutom i system i kyrkan för att dölja förhållanden som inte tålde dagens ljus. Vilket för övrigt fortsatte under tiden mellan det första och andra polygami-manifestet, då kyrkans ledare i hemlighet fortsatte att viga polygamt, och ljög om det offentligt. Om detta anser vi med Dallin H. Oaks på senaste generalkonferensen (oktober 2003) att ``Vissa kulturer överser med lögner, stölder och andra oärliga sedvänjor. Men alla former av oärlighet - vare sig för att blidka, rädda ansiktet eller tillvinna sig något - står i direkt strid mot evangeliets bud och dess kultur. Gud är en sanningens Gud, och Gud ändrar sig inte. Det är vi som måste ändra oss. Och det blir en stor förändring för alla dem vars traditioner får dem att tro att de kan ljuga lite, luras lite eller delta i bedrägeri närhelst det ger personliga fördelar och troligtvis inte kommer att upptäckas.''

Men allt som hittills är uppräknat är mänskliga brister och svagheter -- inklusive alla de rasister som varit ledare för kyrkan från Brigham Young till Ezra Taft Benson. Vi skulle till och med kunna svälja att kyrkans ledare uppenbarligen saknar någon särskild andlig urskiljningsförmåga utöver vad människor i allmänhet har.

Vad som till sist gör det moraliskt och etiskt omöjligt att stanna kvar är de ladgårdsdörrstora hålen i kyrkans historiska sanningsanspråk för sin teologi samtidigt som det regelbundet predikas från generalkonferenspulpeter att det är syndigt att tänka själv (man syndar då genom stolthet, ex. Ezra Taft Benson, ``Beware of Pride,'', 1 april 1989, där vi får veta att vi är fiender till Gud när vi hävdar vår egen uppfattningsförmåga mot kyrkans ledares, vilket därefter har upprepats i många olika sammanhang). Med David O. McKay hävdar vi att ``Ours is the responsibility ... to proclaim the truth that each individual is a child of God and important in his sight; that he is entitled to freedom of thought, freedom of speech, freedom of assembly; that he has the right to worship God according to the dictates of his conscience. In this positive declaration, we imply that organizations or churches which deprive the individual of these inherent rights are not in harmony with God's will nor with his revealed word.'' [124th Annual Conference, p. 24.] Men genom att vilja ta upp problematiska ämnen till diskussion med andra Sista Dagars Heliga betraktas man i dag som en bråkmakare, och riskerar disciplinära straff och uteslutning. En hel del före detta Sista Dagars Heliga vittnar om detta. Vi har själv sedan kort tid kontakt med några av dem, en kontakt som vi försiktigtvis hållit hemlig eftersom det är ännu en sak som kyrkan vill förbjuda (se punkt 7 i intervjufrågor för tempelrekommendationer; "Stöder du, har du samröre med eller sympatiserar du med någon grupp eller person som lär eller utövar lärdomar som strider mot det som godkänts av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga?"). Och slutligen så har vår stavspresident varnat alla i vår stav i mycket starka ordalag för att kritisera kyrkans ledare.

Vi kan inte vara med i en organisation som medvetet ljuger, och medvetet vilseleder sina medlemmar, om vi inte tillåts hävda en avvikande uppfattning utan att riskera andlig förföljelse och disciplinära åtgärder. Kyrkans ledare vet åtmindstonde sedan den 4 januari 1922, då B. H. Roberts presenterade en detaljerad summering av textuella och historiska problem med Mormons Bok inför ett kombinerat möte med första presidentskapet, apostlarna och de sjuttios presidenter, att det finns allvarliga invändningar mot Mormons Boks historicitet. Även om man kanske senare har förträngt detta. (1992 utgavs dessa manuskript och mera som B. H. Roberts "Studies of the Book of Mormon", se också http://mormonstudies.com/.) Man vet även att det finns alldeles för många olika sinsemellan motsägelsefulla versioner av Första Synen (detaljerad förklaring: http://irr.org/mit/fvision.html). Man vet att de vetenskapliga bevisen inte direkt talar för att Joseph Smith hade någon särskild gåva att översätta när det gällde t.ex. Abrahams bok (video: http://bookofabraham.info/ och bok: http://irr.org/mit/Book-of-Abraham-page.html). Smith gick också i en fälla i det att han "översatte" de så kallade Kinderhook plåtarna. Lurendrejarna påstod hela tiden att det var fejk, men Joseph Smith och kyrkan påstod i 130 år att det var verkliga gamla plåtar, tills plåtarna bevisades vara från 1800-talet. Då påstod man istället att Joseph Smiths skrivare misstagit sig (detaljerad förklaring: http://irr.org/mit/kinderhook-plates.html). Slutligen ägnar man sig åt att skönmåla Joseph Smith's karaktär, utan att öppet redovisa såväl hans sexuella promiskuitet (se ex. http://irr.org/mit/enigma.html), som hans planer på världsherravälde och landsförräderi (se ex. http://signaturebooks.com/hier1.htm).

Ett konkret exempel på information kyrkan medvetet vilseleder oss medlemmar om: Med Lavina Fielding Andersons ord, redaktör för the Journal of Mormon History, ``the [Newell and Avery] biography of Emma Hale Smith was deeply disturbing to me for the documentation it provided about Joseph Smith and the origins of polygamy . . . . Let me be specific. I was shocked and disgusted to discover that Joseph Smith married a fourteen-year-old girl, fully consummated that marriage, and concealed it from Emma. My image of "prophet" did not accommodate this kind of behavior. I could not begin to find holy motives for such behavior ("The Garden God Hath Planted: Explorations Toward a Maturing Faith," in Sunstone, October 1990, 26-27).''

Exemplet är dessutom intressant såtillvida att de ovan uppräknade namnen i stort sett är en lista på uteslutna medlemmar. Man kan inte säga eller skriva sanningen om kyrkans historia utan att riskera disciplinära åtgärder.

Nu vill vi att ni förstår att vi trots allt har kvar våra andliga vittesbörd. Vi förnekar heller ingenting av dessa vittnesbörd. Vi har känt och känner fortfarande alla de där känslorna. Kyrkan har varit till mycket stor välsignelse i våra liv, och vi känner stor tacksamhet. Men ett andligt vittnesbörd om de andliga sanningarna i evangeliet -- och dessa andliga sanningar är till stora delar sanna eftersom Joseph Smith hade mycket inspiration från Gud och andra inspirerade män när han satte ihop evangelium i sin egen tappning -- ett andligt vittnesbörd om alla dessa sanningar kan inte ta bort den verkligheten att kyrkans ledare är hycklare när de å ena sidan säger från pulpeten att ``alla former av oärlighet - vare sig för att blidka, rädda ansiktet eller tillvinna sig något - står i direkt strid mot evangeliets bud och dess kultur'', men å andra sidan lär ut att kyrkan inte har något ansvar att ge en balanserad bild av sig själv, och genom hot och skrämselpropaganda skrämmer medlemmar till lydnad och tystnad.

Vi kan inte i uppriktighet ha våra namn associerade med något som helst samfund med denna moralsyn. Inte ens om det så skulle vara Gud själv som predikar detta budskap om hyckleri o.s.v.. En redan gift kvinna som ratade Joseph Smiths frieri lär ha sagt till profeten att hon hellre ville vara en kysk kvinna i helvetet än en hora i celestiala härligheten. Vi vill hellre i så fall få en telestial härlighet med uppriktiga och hederliga människor än en eventuell celestial härlighet med hycklare och lögnare.

Vi har haft en hemafton och flera samtal med våra barn Jared och Josefine där vi på ett enkelt sätt har berättat om några av kyrkans lögner och hur den inte vill att vi ska få veta sanningen.

Vi sörjer alla oerhört detta att kyrkan inte var vad vi trodde den var, det vi försökt trofast sträva "intill änden" för. Det är ett oerhört tungt sorgearbete. Vi förstår också att detta kommer att resultera i ett stort sorgearbete för många fler mycket fina människor. Och kanske ilska och hårda känslor. Mer dogmatiska personer kommer säkert att bestämma sig för att vi var dåliga människor innerst inne, och att vi egentligen aldrig hade något vittnesbörd. De har förstås fel, men det är inget någon kan göra något åt. Några kommer att inbillda sig att vi egentligen var syndare eller innerst inne ville synda. De har också fel. Vi vill inget hellre än att kyrkan ska vara sann och att den ska vara god i alla avseenden. Men när väl Pandoras ask öppnats, kan den inte stängas igen. När man väl tagit ställning till bevisen utan mentala skygglappar, så går det inte att vända tillbaka igen utan att själv bli hycklare. Vi känner att vi inte kan göra det, oavsett all kärlek vi känner till medlemmarna i församlingen och alla andra syskon i kyrkan.

Därför är vi inte längre medlemmar i kyrkan.


Med all kärlek,




Ovanstående signaturer har bevittnats och vidimeras härmed av oss, de undertecknade:




En Engelskspråkig version av detta brev har sänts till:

Greg Dodge, Supervisor, Confidential Records Section
Member and Statistical Records Division
Thirteenth Floor
50 East North Temple Street
Salt Lake City, Utah 84150-3684
United States of America
+1 801-240-2053


A version of this page suitable for email can be downloaded here:  http://xmo.lege.net/xit/erlingsson/sverige/sverige.txt




HOME

Copyleft © 2004 Leif Erlingsson or author.

Updated 24 Jun 2004