http://xmo.lege.net/doc/min_vag_ut_ur_mormonismen.txt Min väg ut ur Mormonismen av Leif Erlingsson torsdagen den 30 december 2004 Längre ned finns "Mormonkyrkan och mina skäl att lämna den", en artikel om varför jag lämnade Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Punkterna a) till d) i den texten visar vad som fick just mig att omvärdera trovärdigheten hos kyrkans ledare och kyrkans egen litteratur. Att jag alls fick kunskap om dessa punkter (a till d) berodde på en slump, men hade samband med att jag försökte förstå varför så många Sista Dagars Heliga inte agerade och trodde enligt hur jag själv uppfattade evangeliet och Mormons Bok. Jag mötte nämligen ett intensivt motstånd, motvilja och misstro från andra Heliga i medlemsforum på Internet och i privat kommunikation när jag argumenterade för fred och medborgerliga rättigheter, mot ett specifikt krig. Mina motiv för fredsarbete, etc, blev grundligt ifrågasatta. Efter att under ungefär ett års tid ha utsatts för denna motvilja och misstro, beslutade jag en dag helt enkelt mig för att forska i orsakerna. Jag kunde inte hitta dem i Bibeln eller i annan av kyrkans litteratur, så jag blev tvungen att titta utanför kyrkans säkra källor, som jag då tänkte. Detta var en bit in i december 2003. När min hustru Ylva och jag reste till Salt Lake City och Provo, Utah i september 1990 för att bl.a. gå igenom Salt Lake Temple på ettårsdagen av vår tempelvigsel i Västerhaninge (8 september 1989), så köpte jag på Deseret Books antingen i Provo eller i Salt Lake City boken "Salamander: The Story of the Mormon Forgery Murders" av Linda Sillitoe och Allen Roberts. (Signature Books, 1989, http://signaturebooks.com/salamand.htm ) Jag hade nämligen hört talas om Mark Hofmann och "the Mormon Forgery Murders" på Usenet News (Internet, före webben) när jag hade deltagit i diskussioner för att omvända människor till den enda sanna läran, som jag ju trodde. Så när jag hittade en bok som i detalj och med kriminalteknisk expertis behandlade ämnet så köpte jag givetvis den. Det som gjorde att jag 13 år senare beställde "Faithful History" (Ed. George D. Smith, Signature Books, 1992) var att jag kom ihåg en referens till en konflikt mellan kyrkans historiker och kyrkans ledarskap, som jag tror att jag läste om i "Salamander: The Story of the Mormon Forgery Murders". Det finns också en annan möjlighet, nämligen att jag råkat höra ett samtal mellan två andra personer när jag och min hustru besökt något av de historiska museerna i Salt Lake City. Jag är faktiskt inte säker på vilken av dessa källor -- eller om det rentav var båda -- som fanns i mitt bakhuvud. Men efter ett år av att själv bli baktalad och misstänkliggjord, fick det mig att associera de två sorterna av baktaleri -- medlemmars mot mig och kyrkans ledare mot historikerna -- med varandra. När jag väl hade gjort denna association, så sökte jag med Google (Internet sökmotor) på "History" och "LDS" o.s.v.. Antagligen slängde jag väl in ett "Faithful" också. Jag köpte "Faithful History", en essäsamling om hur kyrkans historia bör skrivas, med åsikter från alla läger. Jag läste dessutom ALLA FOTNOTER. Det var bland fotnoterna jag till fullo insåg punkt c) nedan. Men även de övriga punkterna började bli tydliga. Det var detta som öppnade mitt sinne till fullo för att jag ALDRIG kan få hela sanningen så länge jag värderar kyrkans ledare och kyrkans egen litteratur som säkrare än andra källor. Jag började från den stunden tillämpa fri bevisvärdering. Och resten är, som man säger, historia. Givetvis, den som vill skydda sig mot denna typ av tankar ska enbart ägna sig åt sitt vittnesbörd och kyrkans, som de tror, säkra källor. Vilket för övrigt också är de råd kyrkans ledare ger. Så länge man följer deras råd till punkt och pricka så kan man faktiskt inte hamna utanför mormonkyrkans trossystem. Mormonkyrkan och mina skäl att lämna den Fram till den 15 mars 2004 var jag en helt aktiv medlem av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga dvs Mormonkyrkan. Och hade så varit sedan mitt omvändelsedop den 31 augusti 1988. Under dessa dryga 15 år var jag övertygad om att Gud hade talat direkt till mitt hjärta så att jag utan tvekan kunde veta att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga verkligen var Jesus Kristus egen och enda kyrka på jorden, och att Gud verkligen ville att jag skulle vara medlem av denna kyrka. Detta starka vittnesbörd bar jag ofta och övertygande till andra, som lärare eller som medlemsmissionär. Jag ansåg mig på samma grund veta att Mormonkyrkans ledare var sanna Guds tjänare och att Mormonkyrkan var den enda sanna kyrkan. Jag skrev ett vittnesbörd om detta som slutade med orden: "jag har stärkts i min tro så att jag i dag har en fast och stark tro som inte rubbas av människoargument. Gud har ju talat till mig, direkt till mitt hjärta, och ingen människa har makt att ändra på det. Jo, det finns en, och det är jag själv. Om jag själv väljer att förlora min tro, då är det möjligt för Gud har givit mig fri vilja, allt är möjligt. Men jag hoppas och ber att jag aldrig ska välja något så ont!" Som ni förstår handlar detta om mycket starka känslor. Känslor som jag har haft, och aldrig kan förneka. Uppenbarligen har en djupt liggande och mycket stark önskan om en levande tro väckts hos mig av mormonernas budskap. De uppmuntrade mig intensivt och förklarade att Gud hade gett mig sanningen. I dag kan jag med gott samvete vidgå en sak, och endast en sak. Nämligen att det för mig personligen uppstod en mycket djup inre övertygelse om att det var min väg att bli mormon. Jag kände dock inte att budskapet i mitt hjärta hade varit att denna lära var den enda sanna, utan det var min egen slutsats, ivrigt påhejad av mormonmissionärerna. Allting vi går igenom ger oss erfarenhet och livsvisdom. Jag är därför inte bitter. I dag, efter uppvaknandet, förstår jag att mormoner ofta inte mår särskilt bra. Det handlar om en andlig och intellektuell tvångströja. Man är trygg och säker, tills man blir hindrad av den. Hur kom det sig då att jag vaknade upp, och började ifrågasätta och så småningom grundligt undersöka min religion? Jag är och har alltid varit idealist och jag uppfattade det mormonska evangeliet som ett idealistiskt budskap. Det finns mycket från mormonismens historia härvidlag att ösa ur. De flesta som kommer in som vuxna är antagligen idealister som vill tjäna mänskligheten. Jesus lärde att om man tjänar främlingen och de lidande, tjänar man Honom, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tar inte moralisk ställning mot sådant som bryter mot dess egna läror. Det amerikanska anfallskriget mot Irak våren 2003 är ett exempel på sådant som får stöd av flertalet amerikanska mormoner, inklusive deras ledare. Ett annat är att okritiskt och offentligt stödja minskade medborgerliga rättigheter! Istället förordar man navelskåderi och att medlemmarna ska koncentrera sig på sin "personliga värdighet": hur många hemlärarbesök man gör, hur mycket tionde man betalar, att man låter bli onani etc etc. Tanken är att man genom sitt eget goda exempel ska förbättra världen. Och vill "världen" inte omvända sig och bli mormoner så får de skylla sig själva. Medlemmar, som tror mer på Kristi läror om att känna broderskap med alla folk, tystas med att de inte ska tänka så mycket på vad som sker i världen. Det var likadant under Vietnam-kriget, har jag nu lärt mig. Kyrkans medlemmar ska inte lägga sig i politik, utom när det passar kyrkans ledare. På 1800-talet var inte Mormonkyrkans ledare rädda för att försvara kyrkans värderingar, i vilka ingick att ta hand om de fattiga och nödlidande. Man arbetade ofta i vad som har beskrivits som i en kommunistisk anda, innan kommunismen fick dåligt rykte. I dag aktar man sig noga för att stöta sig med storföretagen och med den allt mäktigare kristna högern. Man vill hålla sig väl med makten. Som idealisk politisk styrelseform ser man teokrati - alltså inte demokrati - utan envälde under Kristus. Därför växer inställningen att demonstrationer, yttrandefrihet och fredsarbete är något löjligt och skadligt. Mormoner som regelbundet besöker templet minns, om de tänker efter: Vem var det som lovade att ta jordens skatter, och med guld och silver köpa arméer och flottor, falska präster som förtrycker, och tyranner som förstör, och att regera i blod och skräck på denna jord. Jo, Lucifer. Och de kommer då också ihåg att Elohim (Gud Fadern) med stort eftertryck sade: "Gå bort!" För den som är en aktiv och tempelbesökande Sista Dagars Helig i dag måste det kännas splittrat att å ena sidan tro att det är Lucifer själv som regerar i blod och skräck på denna jord, och att å andra sidan Profeten ger sitt stöd till de "evangeliskt" höger-kristna som fört angriparen George W. Bush till makten. För att hantera en sådan motsägelse måste man helt upphöra med att bry sig om sin omvärld och endast fokusera sin egen navel och sin egen personliga rättfärdighet. Man behöver inte undersöka mormonismens grunder för att förstå att det är något som är helt fel med Mormonkyrkan. I dag är det maktens kyrka. Tidigare trodde jag att mormonerna skulle rädda världen. Men i dag ser jag att de snarare är en del av problemen. Inte, som jag felaktigt trodde, en del av lösningen. Det var när jag insåg detta, som jag började undersöka mormonismen på nytt. Och när jag lyfte på locket stank det. Det stinker a) när man ser intellektuella medlemmar som farliga medlemmar, b) när man ser sanningen som farlig, c) när man genom avtal censurerar alla som i dag får tillgång till mormonernas historiska arkiv. d) när man utesluter medlemmar för att de skriver sanningen. Mormonkyrkans historia är en enda stor stinkande byk. Grundaren Joseph Smiths mål var t.ex. att bli kung över hela jorden. Han blev mer och mer berusad av sin makt. Mormonkyrkans nuvarande ledarskap tycks gå i samma fotspår. Enskilda medlemmars andliga lidanden och oförrätter spelar inte någon roll. Det finns i Mormonkyrkan ingen möjlighet att få rätt mot en ledare som missbrukar sin ställning mot en troende medlem. En sådan måste vörda ledarna som Guds ställföreträdare på jorden. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hindrar andlig och personlig utveckling genom sin hållning att medlemmar aldrig ska tvivla, ifrågasätta eller tänka själva. Leif Erlingsson Kontakta mig gärna. Min e-adress är: leif@lege.com.